Att leva med IBS

Tidigare levde jag i skräck av vad min mage kunde hitta på och det var en plåga! Idag vet jag inte hur många nätter problemen hållt mig vaken och det går inte ens att mäta den smärta och oro jag har stått ut med pga IBS.

Häromdagen var det väldigt jobbigt att äta på förskolan för de serverade påsklunch och med egen matlagning på förskolan så såg och luktade allt så gott! Och där satt jag med mitt kokta ris, krossade tomater och ungsstekt kyckling! *mums*

Efter lunchen kände jag att jag bara ville krypa upp i soffan i personalrummet men möter en kollega utanför dörren och jag hör hennes glada utrop, går in i rummet och på bordet framför mig ser jag ett stort bord fyllt av godis, kakor och bullar!

Men idag kändes det jobbigt på ett annat sätt - om en månad tar vikariatet slut och min chef meddelade att hon bokat bord på en fin restaurang här på orten och att hon tänkte bjuda oss alla på middag. Tyvärr kan inte jag gå för det finns inget jag kan äta vid restaurangen och det skulle kännas för tungt att åka med dig och bara sitta där och dricka vatten.

Västergötskan frågade om IBS var den sjukdomen där man ibland måste operera bort delar av tarmen. Jag tror att du tänker på Chrohns.

IBS är egentligen ingen diagnos - det är bara en benämning på olika symptom men det finns inget sätt att egentligen se att man har IBS utan den får man bara när läkarna har sållat bort alla andra diagnoser.

Hela min insida ser jättefin ut och inga prover jag lämnat har gett några indikationer på ett inflammatorisk problem eller livsmedelsallergi/intolerans. Det är det som är det svåra med IBS - ingen vet hur detta uppstår och ingen vet hur man kan bota det. Det man kan göra är att lägga om kosten men även här så är det olika för alla.

Jag kan tex äta bananer men en annan IBS-drabbad kanske inte kan äta det. Jag kan inte äta potatis men det finns de som kan äta potatis.

Det finns mediciner för att lindra besvären men även här gäller samma sak - olika IBS-drabbade reagerar olika bra på de mediciner som finns på marknaden.

Jag brukar likna IBS-D som att leva med kronisk magsjuka (utan kräkningarna) gällande problem med magen: smärtor, uppblåsthet och diarré.

Jag drabbades av IBS när jag gick på högskolan och det var fruktansvärt tungt! Det kunde ta upp emot 1½ timme varje morgon att få ordning på magen och sedan hade jag en 30 min promenad till bussan, 25 min tågresa och sedan fick jag gå upp till högskolan och det tog runt 40 minuter - och sedan skulle jag göra samma vända hem igen.

Det tog strax över 18 månader innan magen började lugna ner sig - med det menar jag att mina kraftiga attacker fortfarande fanns kvar i samma styrka men jag kunde må bra 1-2 dagar per månad.

Efter skolan har jag jobbat men för att kunna jobba så lärde jag mig hur jag skulle sköta min medicinering för att klara av att fungera. Jag har provat alla receptfria mediciner mot diarré och fann att om jag tog 1 Imodium plus varje morgon så kunde jag klara vardagen men det var inte lätt ändå.

Nu har jag äntligen fått ordning på kosten, magen och även min halsbränna är nästan helt borta. Jag önskar att det fanns ett universalknep för oss drabbade men tyvärr måste man själv finna lösningen på sina problem och att inte ge upp även om det känns väldigt motigt under vissa tidpunkter i ditt liv.